Färdtjänst

Många ungdomar med dövblindhet vill vara så självständiga som möjligt, man åker kommunalt, cyklar eller går till fots.

Man eftersträvar att vara så lik andra ungdomar som möjligt, men till vilket pris? Jag vill också vara självständig så mycket som möjligt.

Men vem är det som får betala det höga priset att eftersträva att vara lik andra ungdomar? Jo, det är ju jag som ungdom med dövblindhet. Jag har lärt mig att acceptera min dövblindhet som en del utav mig, och därefter försöker jag göra det bästa utav det hela som t.ex. åka färdtjänst både till jobb, privat och sjukvård.

Jag åker kommunal färdtjänst, för att spara på min energi, för att det är bekvämt, och för det mesta fungerar det perfekt.

Färdtjänst är en god lösning på transportproblemet, på ett enkelt och smidigt sätt tar man sig dit man ska.

Nackdelar kan vara att det är svårt att spontanåka, kommunikationen med chauffören, och det kan uppstå förseningar som det är svårt att ta del av när man har dövblindhet.

Att ha dövblindhet är energikrävande, det krävs god planering för hur man lägger upp sin dag, man kanske måste välja bort något för att det inte ska bli för stressigt t.ex.

Jag är självständig i den mån jag känner att jag använder mig utav servicen färdtjänst för att kunna ha energi kvar till att lägga på väsentliga saker såsom att umgås med familjen, min sambo och att utöva mina fritidsintressen.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *