Forskningsevent på Audiologiska kliniken

Nu ska jag inte skriva de vanliga flosklerna om att tiden går fort, vart tog den vägen och så vidare utan tänkte istället skriva lite om vad som har hänt.

Jag har tidigare i bloggen nämnt att doktorand Cecilia Henricson och jag tillsammans med flera av våra eminenta medarbetare på Audiologiskt forskningscentrum och Audiologiska kliniken planerade för ett forskningsevent. Vi kom fram till att ett bra format var hålla eventet från lunch ena dagen till lunch den andra, och att de vi skulle bjuda in var personer med Ushers syndrom typ II. Att det blev just personer med Usher typ II beror huvudsakligen på de inriktningar mitt och Cecilias forskningsprojekt har. Under eventet skulle vi genomföra olika kognitiva tester, gruppintervjuer samt hörselmätningar.

Mycket planerande var det inför, främst för Cecilia och mig själv, logistik hit och dit, för att få ihop det med resor, tolkar, mat och grupper som skulle gå runt på de olika stationerna. Jag tror att vi sista veckorna levde med planeringen både dag och natt, vi har i alla fall drömt om det båda två. När vi sedan väl var framme så inträdde känslan av lugnet före stormen, vilket bara det kan göra en rädd för vad man har glömt. Då var det nästan lite skönt när vi sparkade igång på fredagen vid lunch och deltagarna som anmält sig började komma. Så känns det i alla fall för mig, då får man lösa eventuella problem som dyker upp efter hand och behöver inte komma på dem innan de finns.

Ett intensivt program hade vi knåpat ihop som inleddes med lunch för att sedan dra igång med tester både kognitiva och hörselmätningar och gruppintervjuer kring livsstrategier under eftermiddagen. En liten paus hade vi stoppat in under eftermiddagen innan vi fortsatte med ytterligare ett pass. Efter att fått pusta ett tag så samlades vi igen för att äta middag och umgås. Dagen efter fortsatte i samma stil men bara med ett förmiddagspass och en gemensam samling. Vi avslutade med lunch och sedan var det dags för deltagarna att ta sig hemåt.

Den här typen av forskningsevent är något som inte genomförts tidigare vid Audiologiskt forskningscentrum, vilket var en extra utmaning. Fungerar det att samla människor på det här sättet och sen ha ett fullspäckat schema? Det verkar som det. Utvärdering och summering återstår, kanske kan det bli ett litet frö till en metodartikel. Man vet aldrig.

De erfarenheter och de data som deltagarna så generöst delade med sig av skall i alla fall bearbetas och kommer så småningom att presenteras som vetenskapliga artiklar och även återkopplas till dem som det berör. Förhoppningen är att de resultat som kommer fram och de erfarenheter som personer med Usher syndrom typ II har delat med sig av kan leda till stödinsatser och andra insatser som är bättre utformade eller som kommer ”mer i rätt tid” än vad de kanske gör idag.

Ett stort TACK riktar vi i alla fall till alla som deltog och till er som var med och jobbade så att vi kunde genomföra dessa forskningsdagar!

/Moa och Cecilia

Skriv ut eller dela:
Print Friendly
0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *