Om att minska kunskapsbristen i samhället!!!

I förra blogginlägget funderade jag över vikten av att återkoppla och känna igen sig. För att spinna vidare på det så började jag fundera över kunskapsbrist. Flera av det personer som jag träffat som har Usher syndrom eller någon annan form av kombinerad syn- och hörselnedsättning berättar om att ständigt och återkommande få förklara för människor i sin omgivning vad deras funktionsnedsättningar innebär och hur livet gestaltar sig. Att bli ifrågasatt för att man i vissa sammanhang använder den vita käppen för att i nästa stund ta fram en bok, upplevs av omgivningen som provocerande. Men också att i kontakt med myndigheter och andra samhällsfunktioner behöva förklara vad det innebär att leva med kombinerad syn- och hörselnedsättning, och därmed även behöva kämpa och ibland stånga sig blodig för att få tillgång till det stöd som man har rätt till, oavsett om det handlar om ledsagning, personlig assistans eller någon annan typ av stöd eller hjälpmedel.

Här har vi som forskar eller som på andra sätt skall fungera som kunskapsförmedlare en viktig uppgift att fylla gentemot beslutsfattare och professionella för att avlasta och underlätta för personer med den här typen av funktionsnedsättningar. Genom att förmedla erfarenheter och berättelser från personerna själva på ett strukturerat och metodiskt sätt kan vi bidra med att minska kunskapsbristen som finns i samhället. Återkoppling måste ske inte bara till personerna själva utan även till det omgivande samhället med alla dess funktioner.

Skriv ut eller dela:
Print Friendly, PDF & Email
0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *