Schlageryra på teckenspråk

Igår, dagen till ära, inleddes Eurovision Song Contest i Malmö bland annat med barn från Östervångskolan i Lund. De tecknade till Loorens sång ”Euphoria” och spred ut det svenska teckenspråket till 40 länder. Det var nämligen teckenspråkets dag eftersom det var den 14 maj 1981 som riksdagen erkände teckenspråket som dövas första språk.

Teckenspråk och en stark kulturell identitet gör att många döva klara sig bra på arbetsmarknaden, trots hög arbetslöshet. Så står det i GP idag den 15 maj. Dövkonsulent Andreas Westin på Arbetsförmedlingen menar att just det, att se sig själv tillhörande en språklig och kulturell minoritet istället för att se sig som en person med en funktionsnedsättning, påverkar dövas självbild positivt.   Läs mer >>>

Personer som är i behov av tolk, behöver det naturligtvis även i arbetslivet om de ska kunna vara delaktiga och utföra sitt arbete tillfredsställande. Då blir det inte lika muntert. Arbete betraktas i det här sammanhanget inte som en del av vardagen för t ex en person med dövblindhet.  Och det är bara om tolksituationen faller under begreppet ”vardagstolkning” som man har rätt att få tolk enligt Hälso- och sjukvårdslagen. Att få tolk för att kunna vara delaktig i sitt arbetsliv och på sin arbetsplats, bekostas alltså endast undantagsvis av landstingen t ex för utvecklingssamtal och personalmöten. I vissa fall kan arbetsgivaren få bidrag från Arbetsförmedlingen t ex om tolkanvändaren ska gå på en kurs eller utbildning. Men i de flesta av arbetets olika situationer får arbetsgivaren stå för tolkkostnaderna själv. Detta leder till olika konsekvenser.

  • Det är ett snårigt system med olika aktörer som ska dela på ansvaret för tolkkostnader, vilket leder till en onödig och tidskrävande administration och logistik för den enskilde.
  • Att inte få tolk när man behöver det leder till att man inte kan vara delaktig och aktiv på lika villkor som övriga på jobbet.
  • Många arbetsgivare är rädda för att det ska bli för dyrt att anställa personer som är tolkanvändare om man dessutom måste betala kostnaderna för tolkar.
  • Man får inte en ärlig chans att visa arbetsledare och arbetskamrater sitt rätta jag om man inte får tolk alls eller inte får tolkning med god kvalitet i olika situationer.
  • Man tvingas leva med ett stort mått av osäkerhet och sårbarhet i olika situationer eftersom man aldrig kan vara riktigt säker på att det löser sig med tolk.

Listan kan göras mycket längre. Det här är bara några exempel som jag tagit del av den här veckan.  Jag är medveten om att det här inte är lätt. Det går inte heller att göra det billigt. Många aktörer är inblandade och ojämlikheten är stor framgick det av tolkutredningen som kom i december 2011. Var vill vi lägga ribban när det gäller delaktighet? Är det rimligt att behovet av tolk ska stänga människor ute från arbetsmarknaden? Många har väntat länge men nu är det något på gång. Något som ska göra situationen bättre för landets tolkanvändare. Något som ska göra arbetsmarknaden mer tillgänglig. Något som ska öka delaktigheten…. Låt oss hoppas!

Skriv ut eller dela:
Print Friendly, PDF & Email