Socialhaptisk kommunikation

Linda-et-al

Bakgrund

De sista åren har intresset för socialhaptisk kommunikation ökat i Norden. År 2007 arrangerade Nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor (NKCDB) i samarbete med FSDB ett välbesökt seminarium där Riitta Lahtinen från Finland föreläste om sin forskning. Hon doktorerade i ämnet 2008. I Sverige har vi inte haft någon gemensam strategi att arbeta efter. Därför bjöd NKCDB under våren 2011 in några pedagoger i landet som arbetar med socialhaptisk kommunikation tillsammans med representanter från FSDB. Tanken var att påbörja arbetet med att ta fram en nationell strategi kring socialhaptisk kommunikation. Utan en sådan strategi är risken stor att kunskapen som utvecklas blir alltför lokal och personbunden och att det blir en ojämlik situation i landet. Vi tycker att det är viktigt att få en samsyn kring socialhaptisk kommunikation och mötet resulterade i ett fortsatt arbete med att ta fram ett material.

Kommunikation

Kommunikation fyller en viktig social funktion för oss människor. Det handlar om att skapa kontakt med andra människor, bekräfta varandra och kunna upprätthålla relationer. Kommunikation är en social process där samspelet sker på flera olika sätt samtidigt: språk och tal, mimik och ögonkontakt, gester och kroppsrörelser. Allt detta samspelar och med syn, hörsel, känsel, lukt och smak uppfattar man vad människor gör och säger. Kommunikation handlar inte bara om att dela rent språklig (verbal) information, det vill säga talat språk och teckenspråk. Det handlar också om att dela så kallad icke-språklig kommunikation. Den innefattar kroppsrörelser, rytm, avstånd, pauser, färger, former, betoning, tonläge, gester, mimik m.m. Det handlar också om de budskap man läser in i miljön; hur rummet är möblerat, hur andra rör sig m.m. När vi människor kommunicerar är de flesta budskapen icke-språkliga och de är dessutom svårare att tolka än de språkliga budskapen. Ett budskap har två nivåer, vad som sägs och hur det sägs – alltså två kanaler i ett och samma budskap. Vad som sägs förmedlas oftast språkligt, det handlar ofta om innehållet i budskapet och det är som regel lättare att tolka och få kontroll över. Hur det sägs förmedlas ofta med icke-språklig kommunikation, det är mer ett uttryck för relationen, om den är yrkesmässig, intim, fientlig, vänskaplig etc och det är ofta svårare att tolka. I varje kommunikationssituation mellan människor, pågår kommunikationen på dessa två plan samtidigt. Ibland kan de båda nivåerna, vad som sägs och hur det sägs, gå isär. Det brukar man kalla för att ge dubbla budskap och det kan skapa osäkerhet, missförstånd och konflikter av olika slag. Situationen och sammanhanget är viktigt för att kunna tolka det som sägs. Kunskaper och medvetenhet om den icke-språkliga delen av kommunikation blir särskilt viktigt när det är svårt att uppfatta den språkliga kommunikationen på grund av en kombinerad syn- och hörselnedsättning/dövblindhet.

Det taktila sinnets betydelse vid dövblindhet

Sinnenas förmåga att kunna höra, se, känna, lukta, smaka och orientera sig i rummet är nödvändiga inte minst för att kunna kommunicera med andra. Vid dövblindhet får det taktila sinnet en extra stor betydelse. Det måste kompensera för syn- och hörselförlusten på olika sätt. För det lilla barnet med medfödd dövblindhet måste omvärlden upptäckas och begrepp utvecklas med hjälp av det taktila sinnet samt lukt och smak. För en del måste språket, både det skrivna språket och det direktkommunicerade språket med en annan människa, tas emot taktilt via punktskrift, taktilt teckenspråk eller på annat sätt. Att kommunicera taktilt kräver beröring och kroppskontakt. De områden på kroppen som upplevs som mest neutrala är armen, handen, axeln och den övre delen av ryggen. Det taktila sinnet är med andra ord ett mycket viktigt sinne för personer med dövblindhet.

Socialhaptisk kommunikation

Socialhaptisk kommunikation är tänkt att fungera som ett komplement till det talade eller tecknade språket i en kommunikationssituation. Det ersätter alltså inte tal- eller teckenspråk. Det handlar om att skapa mening och sammanhang, få en bättre bild av situationen och rummet man befinner sig i. Den ska stärka och komplettera andra former av mellanmäsklig kommunikation. Socialhaptisk kommunikation sker genom kroppskontakt på neutrala zoner på kroppen (se ovan) och är bunden till situation, sammanhang, rum och orientering.

En stor fördel är att alla personer med dövblindhet kan använda sig av socialhaptisk kommunikation, oavsett om de primärt använder tal- eller teckenspråk eller någon annan individuell kommunikationsform.

Socialhaptisk kommunikation är det övergripande begreppet som används i Riitta Lahtinens forskning. Andra begrepp som används är haptiska signaler, haptisk kommunikation, taktila signaler, sociala snabbesked och haptiska meddelanden. Begreppen taktil och haptisk har med känselsinnet att göra och social i det här sammanhanget definieras som att göra och uppleva något tillsammans med andra.

Olika behov – olika nivåer

Personer med dövblindhet kan ha varierande behov av socialhaptisk kommunikation. Man kan använda det för ren information, som varning, som kompletterande kommunikation i socialt samspel, när händerna är upptagna med annat etc. Det är ett effektivt sätt att få en uppfattning om miljön eller rummet man befinner sig i eller för att beskriva form och storlek. Det är också användbart för att bekräfta i en kommunikationssituation, för att förmedla olika känslor och sinnesstämningar eller andra icke-språkliga budskap. Alltså olika behov i olika situationer. Det kan också vara ett stöd i övergången mellan talspråk och teckenspråk eller vid övergången från visuellt till taktilt teckenspråk. Behoven kan också se olika ut beroende på om man är primärt döv eller primärt har en syn- eller hörselskada. Socialhaptisk kommunikation skulle enkelt kunna delas in i följande övergripande områden:

  • Generella etablerade signaler – som används t ex inom dövblindtolkning
  • Ämnesspecifika signaler – som används inom ett visst område t ex inom data, ridning eller vattengymnastik
  • Personliga/privata signaler – som används inom den egna familjen eller mellan vänner

Fortsättningen…

Linda Eriksson har samlat en hel del material genom åren och det har de andra i arbetsgruppen också. Vi har därför bestämt att gå vidare med att ta fram och publicera ett material. Materialet i sin helhet ska vara digitalt, men de mest grundläggande och vanligt förekommande socialhaptiska signalerna kommer även att sammanställas i en liten skrift. Vi har påbörjat arbetet med att filma, fotografera och formulera beskrivande texter till varje signal. NKCDB kommer så småningom att sammanställa materialet som sedan kommer att skickas ut ”på remiss” till landsting, tolkutbildningar och brukarorganisationer. Detta får bli en början till ett gemensamt svenskt material, som sedan kan vidareutvecklas.

Efterlysning av erfarenheter och material

Om du som läser den här texten har erfarenheter av socialhaptisk kommunikation eller känner till något material som du vill delge oss – är du hjärtligt välkommen att ta kontakt med oss. Alla bidrag är viktiga. Avsikten är att få en bred uppslutning kring en gemensam strategi kring socialhaptisk kommunikation i Sverige.
Av
Linda Eriksson, FSDB
Lena Göransson, NKCDB

Skriv ut eller dela:
Print Friendly