Samspel och kommunikation

Att förstå och bli förstådd är ett grundläggande behov hos människan som visar sig redan hos det nyfödda barnet. Eftersom kommunikation är en förutsättning för psykisk, social och kulturell utveckling bör den vara en högt prioriterade stödinsats vid habilitering,

Alla små barn är beroende av det taktila/kroppsliga sinnet för att utveckla samspel och kommunikation. För ett seende och hörande barn blir syn och hörsel gradvis viktigare. Men för ett barn med dövblindhet fortsätter det kroppsliga/taktila sinnet att ha en avgörande betydelse hela livet.

Filmen ovan är hämtad från Clarisa Volmars facebooksida. Clarisa föddes med dövblindhet i en amerikansk teckenspråkig familj som genast började fundera på hur hon ska få tillträde till världen. Det finns många filmer som visar hur familjen arbetar för att vidga Clarisas värld och öka hennes förmåga att kommunicera. Just den här filmen visar hennes glädje över alla taktila sensationer i bollhavet.

Barn som ser och hör kommunicerar till stor del genom ögonkontakt, nickning för bekräftelse, mimik, kroppshållning och tonfall. Barn med dövblindhet har helt andra förutsättningar eftersom de inte på samma sätt kan uppfatta den andres kommunikation. Här måste några eller alla dessa delkommunikationsfunktioner utföras med hjälp av beröring eller rörelse. Det är en utmaning, både för barnet och föräldrarna eller andra kommunikationspartners. Alla i barnets närhet behöver stöd och vägledning i detta. God kompetens på området har specialpedagogerna på Resurscenter dövblind inom Specialpedagogiska skolmyndigheten,  SPSM.

Medfödd/tidig dövblindhet

Barn med medfödd/tidig dövblindhet har andra förutsättningar när det gäller att utveckla språk än seende och hörande. Även om det finns syn och/eller hörselrester kommer användandet av de två fjärrsinnena att växla från en situation till en annan. I vissa fall fungerar sinnena mycket långsamt eller endast sporadiskt och ibland bara ett åt gången. Barnen är därför beroende av det taktila sinnet för att få sammanhang av upplevelser och för att upprätthålla kommunikation över tid.

Forskning visar hur fel det kan bli när kommunikationsutvecklingen inte understödjs. Det kan till exempel leda till att personer med medfödd/tidig dövblindhet agerar på ett sätt som liknar utvecklingsstörning eller autism. Studier (bland annat Dammeyer 2010) visar hur dessa symtom kan försvinna när barnet lär sig använda teckenspråk (visuellt eller taktilt) eller totalkommunikation. Där används det som behövs för att nå fram, tal, tecken, beröring och så vidare, samtidigt eller om vartannat.

Det naturliga sättet för barn (och även vuxna) med medfödd/tidig dövblindhet att uttrycka sig på baseras ofta på de kroppsliga intryck som tas emot i ett engagerat samspel med någon annan. De kommer till uttryck genom att barnet hänvisar till platsen där den speciella händelsen upplevdes på kroppen eller genom att med rörelse från händelsen återupprepa den.

Upprepa barnets rörelser

Ett barn kan upprepa en del av en rörelselek för att få leka den igen. Genom att bekräfta detta uttryck, till exempel genom att taktilt upprepa rörelsen och sedan ge det konventionella tecknet för leka, kan uttrycket få betydelsen ”rörelseleken”.

När ett uttryck får en gemensam mening kallar vi det för tecken eller språkligt uttryck. För att som partner kunna uppfatta och bekräfta uttrycken krävs samvaro med tät fysisk kontakt.

Det faller på den seende/hörande partnerns lott att introducera omvärlden för barnet. I samvaron uppstår ett behov av att både dela glädjen över det som händer och att kommunicera om det. Lite i taget går det att skapa en bas för en gemensam repertoar av gester och tecken som betyder olika saker. Samtidigt skapas grunden för en gemensam berättelse eller historia som så småningom kan bli till ett samtal.

Den kommunikativa utvecklingen för barnet med medfödd/tidig dövblindhet är speciell, med tanke på att seende/hörande partners sätt att vara på i världen skiljer sig markant från det taktilt kroppsliga sätt som barnet har. Det är alltså en stor utmaning för seende/hörande partners när det gäller att skapa tillräckligt goda, tillräckligt många och tillräckligt stabila kommunikativa relationer till barnet. Det är därför viktigt att identifiera och prioritera kommunikationsinsatser som leder till välbefinnande och samtidigt manar till fortsatt utveckling. Det finns en hel del skrivet om samspel och kommunikation för personer med medfödd/tidig dövblindhet.

Förvärvad dövblindhet

Barn som kommer att förvärva dövblindhet har ofta nedsättningen på det ena sinnet redan från början. Då ges de habiliteringsinsatser som vi vet är bra för döva, hörselskadade eller synskadade barn. Samspel och kommunikationsutveckling påverkas även när endast ett sinne är nedsatt. Är båda sinnena nedsatta måste taktila strategier användas. Barnets förmåga till anknytning påverkas också. Föräldrar behöver ofta hjälp att hitta och använda taktila strategier utöver vanliga auditiva strategier som joller eller visuella som leenden. Detta är avgörande, både för samspels- och kommunikationsutvecklingen och för anknytningsbeteendet hos barnet och det kommer att påverka barnets hela liv.

När det blir känt att barnet har eller kommer att utveckla en nedsättning även på det andra sinnet gäller det att börja fundera på fler eller andra strategier. För alla med dövblindhet blir det taktila sinnet viktigt för att tolka och förstå omvärlden. Ibland det mest betydelsefulla, ibland som ett komplement till syn och/eller hörsel.

Testa vid minsta misstanke

I dag är det ofta möjligt att mycket tidigt få veta att ett barn kommer att utveckla dövblindhet. Det gäller bland annat barn som föds med Ushers syndrom. Det är därför viktigt att testa barn vid minsta misstanke om att även det andra sinnet kan vara nedsatt eller att det finns en risk för att det kommer att ske.

När det gäller kommunikation och språk är det viktigt att ha progressionen i åtanke. Barnet kommer eventuellt att bli tvungen att byta språk, till exempel från tal till teckenspråk eller modalitet, till exempel att börja ta emot teckenspråk taktilt istället för visuellt.

Skriv ut eller dela:
Print Friendly