Utveckling av samspel och kommunikation

Barnet sitter mellan pappans ben

Pappan har fysisk kontakt med barnet.

Socialt samspel är grundläggande för all mänsklig kontakt, socialt samspel och kommunikation. Lek och andra känslomässiga upplevelser baserat på socialt samspel, är avgörande för språklig utveckling hos barn och vuxna med medfödd/ tidig dövblindhet.

För att kunna etablera kontakt med andra, måste du ha uppmärksamheten riktad mot den andra personen och den andre ha sin uppmärksamhet riktad mot dig.

Vi kallar det att ha gemensam uppmärksamhet mot varandra. Seende och hörande använder ofta blick och röst för att säkra och upprätthålla gemensam uppmärksamhet. När gemensam uppmärksamhet är uppnådd, har man skapat förutsättningar för socialt samspel och kan därmed föra ett samtal eller göra något tillsammans.

När du vill ha kontakt med en person med medfödd/tidig dövblindhet gäller samma principer. Men blick och röst är som regel inte tillräckliga för att säkra och upprätthålla gemensam uppmärksamhet. Ofta är det genom fysisk närhet och beröring av varandra som man kan få gemensam uppmärksamhet.

Ett bra sätt för att skapa förutsättningar för detta är att se vad personen med dövblindhet gör. Prova att göra det samma (imitera) så fysiskt nära att hen kan uppfatta att du gör det samma. När du imiterar innebär det att du försöker att ”leva dig in i” det som sker genom att följa hens tempo, rytm och känslomässiga tillstånd. När uppmärksamheten är riktad mot dig, har ni kontakt och möjlighet för ett samspel som varar över tid. Det fortsatta samspelet utvecklas genom båda parters motivation, initiativ och bidrag.

Ett oavbrutet samspel är baserat på att man gör något meningsfullt tillsammans. Bådas uppmärksamhet är då riktad mot varandra och en gemensam handling. Exempel på detta kan vara att sitta tillsammans och gunga från sida till sida, rulla en boll på varandras kropp, vispa ägg eller röra i grytan tillsammans. Poängen är att du gör något tillsammans med personen med dövblindhet. Tar du Kari med till affären – eller går ni tillsammans till affären?

Exempel på etablering av kontakt och samspel

Du sitter tillsammans med Kari i soffan. Hon gungar lätt fram och tillbaka. Du sätter dig så hon kan känna din kropp mot sin. Du gungar tillsammans med henne i hennes tempo och rytm. Du prövar att avläsa hennes känslomässiga tillstånd. Verkar hon vara avslappnad? Spänd? Glad? Ledsen? Pröva att ”tona in dig” i detta tillstånd. Efter han kommer du antagligen att märka att hon är uppmärksam på dig. Kanske vill hon stoppa gungningen för att undersöka dig närmare, eller för att konstatera att du faktiskt gör detsamma som hon. Då måste du visa att du uppfattar det hon gör. Detta kan du göra genom att följa hennes rörelser.

I ett sådant samspel är det nödvändigt med variationer. Detta kan ske genom att du tar fatt i något annat som Kari gör och väver in det i samspelet. Du kan också själv ta initiativ till andra variationer och teman, men det måste ligga så nära till det som Kari gör, att hon upplever att hänger samman med det hon gör.

Kommunikation

Det sociala samspelet är grunden för att kunna kommunicera med varandra. Vi måste ha kontakt och gemensam uppmärksamhet riktad mot varandra. Det är i det sociala samspelet som behovet av att kommunicera uppstår. Det ligger i människans natur att dela tankar och känslor med varandra när vi gör något tillsammans.

Hur kan vi kommunicera så att vi förstår varandra? Personer med medfödd/tidig dövblindhet uttrycker sig genom känslomässiga, kroppsliga och gestuella uttryck och användning av tecken. Dessutom använder några konkreta föremål, referensobjekt, teckningar, bilder eller grafiska symboler.

Några kan lära sig att använda taktilt teckenspråk när det finns goda förutsättningar hos dem själva och i miljön. Några har tillräcklig syn för att lära sig delar av det svenska teckenspråket, och några få kan använda talet som en del av kommunikationen.

Känslomässiga, kroppsliga och gestuella uttryck

Senaste forskningen visar att det naturliga sättet att uttrycka sig på för personer med medfödd/tidig dövblindhet, ofta är baserat på kroppsliga intryck de fått i ett känslomässigt samspel med en partner. Dessa intryck kommer till uttryck i forma av att personen tar på eller hänvisar till stället på kroppen, där den speciella händelsen upplevdes, eller uttrycker händelsen genom att upprepa rörelsen med kroppen.

Exempel

Kari får ett getingstick på vänster underarm. Du tröstar Kari och ni känner på sticket som svullnar. Båda är känslomässigt engagerade och upptagna av sticket. Man kan tänka sig att intrycket av getingsticket har satt känslomässiga och kroppsliga avtryck hos Kari. Några dagar senare är getingsticket helt borta. Kari vänder sig till dig och lägger sin högra hand på vänster underarm. Hon hänvisar då antagligen till det ställe på kroppen där dess avtryck skapades. Intrycket av getingsticket kommer till uttryck. Man kan tänka sig att Karis meningsuttryck är: ”Det som gjorde ont här”, alltså själva upplevelsen av getingsticket. Därför kan vi inte översätta denna gest till GETINGSTICK. Om Kari blir förstådd när hon använder denna gest och får bekräftelse på sina tankar om upplevelsen, kan hon kanske använda gesten senare när hon har ont på ett annat ställe. Då kan vi tänka oss att hennes tanke är: ”Så som det gjorde ont här”. Hon kommer kanske i andra sammanhang endast använda gesten för att berätta om upplevelsen och dela historien om då hon fick getingsticket.

Konventionella tecken  (från visuellt teckenspråk)

Flera personer med medfödd/tidig dövblindhet använder tecken när de kommunicerar. Det är lätt att tro att ett tecken kan översättas direkt så som det förklaras i teckenordboken. Det kan vara så, men oftast är inte så fallet. När Kari använder tecknet ”KÖRA”, kan hennes mening vara att berätta om något som hänt på den senaste bilturen. Tecknet ”KÖRA” är alltså inte begränsat till att betyda ”att köra bil”. Ett tecken kan representera olika upplevda händelser. Tecknet ”KÖRA” har Kari antagligen lärt sig för att det använts av partners i olika händelser som har med att köra bil eller buss.

När Kari säger ”KÖRA” kan tecknet tolkas som:

  • Kari tänker på en bestämd händelse. Hon önskar att dela tankar om, det vill säga ”prata om”, denna händelse med dig.
  • Kari tänker att hon vill åka direkt nu och frågor om detta.
  • Kar upplever en känslomässig stämning eller kroppslig upplevelse som liknar den stämning eller kroppsliga upplevelse som hon får när hon åker bil. Kari vill dela denna tanke med dig.

Exempel köra

Du sitter tillsammans med Kari i en gunga. Ni har hög fart och båda skrattar så kroppen hoppar. Man kan tänka sig att Kari känner att det kittlar i magen precis på samma sätt som det gjorde då ni satt tätt tillsammans i baksätet och bilen körde fort på en guppig väg. Karis spontana uttryck för känslan när hon sitter i gungan är ”KÖRA”.

Nu tänker du kanske: ”Hur kan jag veta vad Kari tänker på när hon säger ”KÖRA”? Då måste du som partner prova, tillsammans med Kari, för att komma fram till en gemensam betydelse av vad Kari tänker på just nu. Detta kallas på fackspråk för ”att förhandla om gemensam mening”. Hur detta genomförs, kommer att förklaras senare i texten.

Kroppsliga uttryck, taktila gester och tecken – ”lyssnar- och talarpositioner”

De flesta personer med medfödd/tidig dövblindhet använder kroppen och händerna när de uttrycker något eller avläser vad partnern uttrycker. ”Talar- och lyssnarhänder” eller ”talar- och lyssnarpositioner” är begrepp som används. När parterna använder tecken eller gester, kan den som avläser ha händerna lätt ovanpå händerna eller armarna på den som uttrycker något. På liknande sätt kan de avläsa varandras handlingar och kroppsliga uttryck med andra delar av kroppen, som fot eller skuldra. Genom att avläsa taktilt det personen med dövblindhet gör eller uttrycker, kan visa att vi ”lyssnar”.

Exempel äta

Du vill tala om för Kari att det står mat på bordet och att ni ska äta.

  • Du placerar dina händer under Karis, och gör tecknet ”MAT” (mot din egen mun) och pekar på bordet. Anpassa tempo så att Karis händer följer alla rörelser som du gör.
  • Du kan ge tur till Kari genom att lägga dina händer ovanpå hennes.
  • Hon vill kanske bekräfta att hon vill äta genom att upprepa tecknet ”MAT”. Du följer alla hennes rörelser.
  • Nu kan du ”ta tur” igen genom att placera dina händer på undersidan av Karis och göra tecknen ”ÄTA – DU – JAG – peka mot bordet”.

När händerna skiftar position på detta sätt, blir det tydligt vem som talar och vem som lyssna i samtalet1.

Förhandling om mening

På det sätt som personer med medfödd/tidig dövblindhet uttrycker sig på, kan alltså vara kroppsliga uttryck som härstammar från egna upplevelser. Det kan också vara tecken som är inlärda i samspel med en partner i gemensamma upplevelser.

För att vi ska förstå vad en person med medfödd/tidig dövblindhet menar med de kroppsliga rörelserna, gesterna och tecknen, måste vi i de flesta fall veta i viket sammanhang som uttrycken uppstod. Som delaktiga i situationen, kommer vi lättare att känna igen uttryck och uppfatta dem som meningsfulla. Vi måste då bekräfta uttrycket och komma med förslag på vad vi tror att de kan betyda.

Exempel hattleken

Kari och du har ett pågående samspel med en hatt som lyfts fram och tillbaka mellan hennes och ditt huvud. Både Kari och du är känslomässigt engagerade i leken. Senare, när ni sitter vid bordet, vänder Kari sig mot dig och för upp sin hand på sitt huvud. Detta kan du antigen se på som en meningslös rörelse, eller som ett meningsfullt uttryck för något, det vill säga en gest som har en mening. Väljer du det sist nämnda, kommer du att få vetskap om det är så eller inte.

Denna gest kan vara ett uttryck för något som har med hattleken att göra. För att veta om du tänker riktigt, måste du förhandla med Kari om dina tankar överensstämmer med hennes. Ni måste förhandla fram en gemensam förståelse av meningen med denna gest.

Den fortsatta förhandlingen kan se ut så här:

Denna gest kan vara ett uttryck för något som har med hattleken att göra. För att veta om du tänker rätt och se om dina tankar överensstämmer med hennes måste du förhandla med Kari för att få fram en gemensam förståelse av meningen med gesten.

Den fortsatta förhandlingen kan se ut så här:

 Kari: För upp sin hand på sitt huvud. (1)

Partnern: För upp handen på sitt huvud med Karis hand i lyssnarposition (Karis hand ligger ovanpå partnerns hand och följer partnerns rörelser) (2)

Partnern: Upprepar rörelsen genom att än en gång föra upp handen på sitt huvud – därefter till Karis huvud och så tillbaka till sitt eget, hela tiden med Karis hand i lyssnarposition. (3)

Partnern: Ger tur till Kari genom att lägga sin hand ovanpå Karis hand (i lyssnarposition) och väntar. (4)

Kari: Ler – för upp sin hand på sitt huvud och på partnerns huvud. (5)

Partnern: Avläser genom att följa Karis rörelse (i lyssnarposition).

Här kan vi anta att båda parter i detta sammanhang tänker på leken med hatten. Men ska ni kunna dela tankar om händelser och upplevelser, måste ni först ha upplevt något tillsammans.

Andra former för alternativ och kompletterande kommunikation (AKK)

Det viktigaste i kommunikation är inte hur vi kommunicera, utan det viktiga är att vi kommunicerar på ett eller annat sätt. Det innebär att alla uttryckssätt som kan bidra till att förstå och bli förstådd används. I tillägg till kommunikation baserad på gester och tecken (visuellt eller taktilt), kan det vara aktuellt att använda föremål, teckningar, fotografier, olika grafiska symboler, ordbilder med mera. En eller flera av dessa former kan användas som stöd i samtal när vi ska informera och förbereda en aktivitet eller händelse, tydliggöra valmöjligheter och skapa möjlighet för att uttrycka önskemål och behov. Olika former av AKK kan göra det lättare för personer med dövblindhet att ta initiativ till aktiviteter och samtalsteman. Detta kan även vara till god hjälp i efterkommande samtal om upplevda händelser. Bilder, mindre föremål från olika upplevelse och händelser kan limmas fast i en minnesbok eller dagbok, som båda parter kan använda för att återuppleva tidigare upplevelser och händelser (kan tas fram omigen)

Digitala kommunikationshjälpmedel, som PC, iPad, Rolltalk, Tobii och Sarepta, gör det möjligt att förstora upp bilder, justera kontraster, ljud och andra anpassningar för att öka tillgängligheten för personer med kombinerad syn- och hörselnedsättning.

Vad vi väljer att använda måste vara anpassat till varje enskild person med medfödd/tidig dövblindhet. Vi måste bland annat ta hänsyn till syn- och hörselfunktion, motoriska färdigheter, kognitiva kapaciteter och inte minst intresse och personlighet. Oavsett utvecklas kommunikation och språk genom dialog med andra; alltså genom funktionellt användande

Utveckling av kompetenta partners

De flesta personer med medfödd/tidig dövblindhet har en kroppslig/taktil uttrycksform. Det betyder att de använder kropp och händer, både när det uttrycker något själva och när de avläser vad deras kommunikationspartner uttrycker. De kroppsliga/taktila uttrycken har ofta sitt ursprung i egna kroppsliga och/eller känslomässiga upplevelser. Man säger att kroppsliga eller känslomässiga intryck ger avtryck som därefter kan bli uttryck.

För att förstå, vad personen med medfödd/tidig dövblindhet uttrycker med gester och tecken, är det ofta nödvändigt att du vet i vilka sammanhang uttrycken har uppstått. Det kräver antingen att du själv har varit med i upplevelsen och observerat vad som gjort intryck eller att den kommunikationspartner, som varit med i upplevelsen kan förmedla sina observationer och tankar vidare.

Personer med dövblindhet lär ofta nya färdigheter genom det kroppsligt/taktila sinnet, men det kräver mycket mer tid och energi än när syn och hörsel används. Den tid, som används till att både uppfatta, förstå och lagra upplevelser är mycket svårt för en seende och hörande partner att fullt ut förstå och respektera. Det är därför stor risk för att personer med medfödd/tidig dövblindhet upplever att många situationer är fyllda med stress och fragmentarisk information. Detta påverkar lärandeprocessen på ett mycket negativt sätt.

Kommunikationspartnern måste ha kunskap och visa omtanke för att kunna ge den tid, det t.ex. tar för att få överblick över ett rum, ett objekt eller en upplevelse. Via de kroppsliga sinnena måste personen sätta samman de olika sinnesintrycken för att skapa en helhetsuppfattning. Det kräver tid, många repetitioner och ett gott minne.

Taktil kompetens

Att vara en kompetent taktil kommunikationspartner är väldigt krävande, men samtidigt essensen i partnerkompetensen. En taktil partner skall både förstå, hur personen med dövblindhet upplever och förstår sin omvärld genom de kroppsligasinnena, men även själv kunna agera kroppsligt på ett naturligt och inkännande sätt.

Det betyder att partnern ska kunna utväxla känslor och kommunikativa uttryck med sin kropp och händer. Det betyder även att kunna förutse vilka upplevelser som kan vara anpassade till de kroppsliga sinnena och intressanta för personen med dövblindhet. Lyckas partnern med detta finns det förutsättningar för att senare kunna dela upplevelsen med personen med dövblindhet.

För att vara en kompetent kommunikationspartner krävs det kunskap om dövblindhet och kommunikation, samt goda färdigheter i taktil kommunikation och teckenspråk. All kursverksamhet och handledning till anhöriga och professionella har fokus på dessa områden.

Att ta kontakt

För att kunna vara i samspel eller kommunicera med andra människor, måste vi ha en eller annan form för kontakt – beröra varandra. Det är inte liktydigt med hur vi tar kontakt med personer med medfödd/tidig dövblindhet, eftersom vi ofta rör oss in i deras privata ”rum”. Vi måste ta hänsyn till tillgängliga sinneskanaler och på lite avstånd förbereda dem på att vi kommer, till exempel för att prata, knacka hårt på dörren gå med lite tunga steg och så vidare.

Därefter kan vi inhämta deras uppmärksamhet genom rösten eller lätt beröring på exempelvis armen. Var uppmärksam på att ansikte, huvud och händer är sensitiva kroppsdelar som det ofta upplevs som obehagligt att plötsligt bli berörd på. Det är vanligt att presentera sig med namn och i tillägg gärna speciella kännetecken som till exempel en ring eller hårsnodd för att göra det lättare att bli igenkänd.

Att ta den andres perspektiv

Försök att se världen från den andres perspektiv. Vilka sinnen använder personen? Hur upplevs föremål och handlingar genom det taktila sinnet? Hur är det bli ledsagad av en annan människa stora delen av dagen eller vara beroende av andra för att få grundläggande behov uppfyllda? Det att ta den andres perspektiv, kräver stor grad av inlevelseförmåga.

Intresse och engagemang

Vi måste vara fullt närvarande med hela oss i samvaron – lyssna och se, inte bara med öron och ögon, men med kroppen och hela vårt väsen. Det är en utmaning att kunna prata mycket om lite, hålla igång ett samtal med en liten repertoar av icke-språkliga eller språkliga yttringar. Vi måste våga använda oss av våra dramatiska och kreativa sidor och hitta fram till kroppsliga sätt att förmedla på.

Introducering av ett tema och ta initiativ

I samspel är båda parter aktiva och tar initiativ till innehållet. Det är viktigt att ha lika stor uppmärksamhet och förväntning på att personen med medfödd/tidig dövblindhet ska ta initiativ, som att hen ska svara på ditt bidrag. Ser vi personen som kompetent och aktiv i egen kommunikationsutveckling?

Saker tar tid

I vår välmenande iver bör vi ofta hålla igen lite och ge den andre möjligheten till att vara aktiv. Det är viktigt att sänka tempot och ge tid till att uppfatta, bearbeta och svara.

Vägen är målet

Det viktigaste är inte att alltid genomföra aktiviteten som vi tänkt oss. Det är bättre att kvaliteten i samvaron här och nu är god, än att vi uppnår allt det som vi planerat. Ha gärna en plan, men var flexibel och använd de oförutsedda händelser som vardagen ofta är full av.

Texten  ovan bygger på en översättning och omarbetning av Åse Endresens och Sally Damsloras  publikation  ”Hvordan kan vi forstå varandra”, utgivet av norska Nasjonal Kompetensetjeneste för døvblinda 2015.

Häftet finns nu i sin helhet på svenska och kan beställas eller laddas ner från vår hemsida.

 

 

Skriv ut eller dela:
Print Friendly, PDF & Email