ICF-kartläggning

En kombinerad syn- och hörselnedsättning/dövblindhet påverkar livets alla arenor och aktiviteter. Ibland är det för en utomstående lätt att se och  förstå det, ibland ligger det utanför en seende eller hörande persons förmåga att sätta sig in i hur syn-hörselnedsättningen faktiskt påverkar.

För att som professionell kunna bistå med stöd och hjälp är det viktigt att ha en bild av hur vardagen ser ut och hur personen skulle önska att den var. Det handlar självfallet om funktionsnedsättningen men också om vilka resurser och strategier personen som lever med nedsättningen har tillskansat sig och vad hen har för förmåga att ta till sig/lära sig.

Detta är högst individuellt och kräver att den som är professionell vågar ställa frågor och lyssna på svaren men också har förmågan att göra det utan att det upplevs kränkande. Det här bör ske i livsomställningens fas 2. Det är då man är beredd att utforska vilka konsekvenser funktionsnedsättningarna ger och är motiverad att prova andra strategier för att hantera sin vardag.

Befinner sig personen i livsomställningens fas 1 är det oftast för tidigt att börja göra kartläggningar och prata insatser. Läs mer under Teoretisk grund/livsomställning. I de fall då personen med dövblindhet inte själv kan berätta får frågorna ställas till närpersoner. Svaren bör sedan kompletteras med observationer. Detta kan bli fallet när det handlar om personer med medfödd/tidig dövblindhet eller när det finns ytterligare nedsättningar som gör att personen har svårt att kommunicera. Det finns många olika kartläggningsmaterial, alla med sina för- och nackdelar. Men att ha någon modell/metod att luta sig mot är en fördel.

I vägledningen har ICF valts för att den är heltäckande och relativt välkänd inom många olika verksamheter vilket i sig underlättar kommunikationen dem emellan. Flera landsting som arbetar med personer med dövblindhet har valt att använda sig av ICF och har god erfarenhet av modellen. Det viktiga är dock att en ordentlig kartläggning görs och att man utifrån den har en dialog om vad som behöver göras, när och av vem. Vilken kartläggningsmetod som används är alltså underordnat.

Det kan vara bra att inleda själva samtalet med att ”de här områdena pratar vi kring när vi möter personer som har både syn- och hörselnedsättning för att vi vet att det kan vara områden som är bekymmersamma – men det är inte säkert att det stämmer för dig; det är det bara du som vet, och är det något du inte vill prata om just nu så gör vi inte det.” Detta kan både avdramatisera och normalisera.

Vägledningen utgår från ICF:s moduler kring aktivitet och delaktighet och kopplar  till ICF:s moduler för omgivningsfaktorer. bild på omgivningsfaktorer Dels för att dessa väl täcker in alla områden,  dels för att det är en internationellt antagen modell som ger förutsättningar för ett gemensamt språk myndigheter emellan. Inte minst det sistnämnda är viktigt eftersom resultatet av ett samtal eller en kartläggning mycket väl kan innebära att kontakter med andra myndigheter blir nödvändiga.

För fullständig information om ICF: ICF-boken

BEGREPPEN I ICF

För att rätt kunna använda ICF måste man känna till innebörden av begreppen som används.

Aktivitet: en persons genomförande av en uppgift eller handling

Aktivitetsbegränsning: svårighet som en person kan ha vid genomförande av en aktivitet

Delaktighet: engagemang i en livssituation

Delaktighetsinskränkning: problem som en person kan uppleva vid engagemang i en livssituation

Omgivningsfaktorer: den fysiska, sociala och attitydmässiga omgivning som personen lever och verkar i och där tanken är att man ska identifiera hindrande och underlättande faktorer. En matsituation kan till exempel fungera väldigt bra på ett ställe men inte alls på ett annat, beroende på olika omgivningsfaktorer som ljud- och ljusförhållanden, vilka personer man äter tillsammans med och deras kunskap och attityder.

 ATT LÄGGA UPP ETT SAMTAL

Tanken är att man i ett samtal går igenom de nio olika domänerna under aktivitet och delaktighet och pratar om hur man upplever dessa, vilka omgivningsfaktorer som är hindrande respektive underlättande samt om det finns tankar/önskningar om  att det skulle fungera annorlunda.
Är det kanske något man vill göra men undviker? I så fall; varför? Det är inte nödvändigt att gå igenom de nio domänerna i en viss ordning utan viktigare att fråga personen själv vad som känns relevant att prata kring. Presentera de olika domänerna och be personen eller närpersonen att prioritera vilket område ni ska börja med. Upplägget fungerar både i individuella samtal och i gruppsamtal.

Omgivningsfaktorer

Omgivningsfaktorerna är indelade i fem huvudområden:

  • Produkter och teknik.
  • Detta kan handla om hjälpmedel eller andra produkter som underlättar eller hindrar. Det kan också vara mediciner eller mat som man mår bättre eller sämre av. Här ingår också hur den offentliga miljön är utformad, hur byggnader designas, utemiljö med mera. Finns det slinga? Ledstråk? Punktmarkeringar? Bra/dålig belysning?
  • Naturmiljö och mänskligt skapade miljöförändringar
  • Detta kan handla om klimatet – mörkrets tidiga inbrott på vinterhalvåret kan vara underlättande eller hindrande, solens (bländande) sken kan vara en svårt hindrande faktor. Det kan också vara hur ljus- och ljudförhållanden är i de lokaler/miljöer där jag befinner mig.
  • Personligt stöd och personliga relationer
  • Alla relationer vi har som familj, vänner, arbetskamrater, vårdgivare och andra yrkesutövare. För att kartlägga detta kan en nätverkskarta där man även värderar  relationerna vara ett bra verktyg. Syftet är att undersöka om relationen är hindrande eller underlättande. Använd gärna Nkcdb:s nätverkskarta som finns under fliken Metoder.
  • Attityder
  • Personliga attityder hos samma grupper som ovan men även samhällets attityder som ofta avspeglar sig i lagstiftning och andra regelverk samt i hur makthavare på olika sätt uttalar sig och tolkar olika situationer. Även här är det bra att använda nätverkskartan.
  • Service, tjänster, system och policies
  • Detta kan handla om vilken service som jag får i form av tolk, färdtjänst, bidrag samt kvalitén på dessa. Viktigt att inte glömma att även om en insats är beviljad och det därmed kan verka underlättande för en utomstående så är det kvalitén/hur insatsen utförs som är avgörande. Till exempel om jag blir beviljad tolk, men tolken inte klarar att utföra uppdraget på ett gott sätt så blir insatsen ändå hindrande. Ett annat exempel är om jag blir beviljad färdtjänst men reglerna om samåkning gör att restiden blir oacceptabelt lång.

AKTIVITET OCH DELAKTIGHET

Aktivitet och delaktighet är indelat i nio domäner som här beskrivs kort. Låt personen välja vilket område/domän samtalet ska handla om och ställ frågor kring hur det fungerar i olika situationer. Tänk in omgivningsfaktorerna och försök identifiera vad som gör att det ibland fungerar och ibland inte.
Vilka faktorer är underlättande respektive hindrande? Hur påverkar omgivningen? Hur påverkar användande av hjälpmedel eller annan service? Hur påverkar personens psykiska och fysiska mående? Vad händer om man sovit dåligt en natt, har värk eller ont i någon kroppsdel eller känner sig ovanligt glad över något? Vilka strategier använder personen idag och hur fungerar de?   Den kursiverade texten nedan är direkt citerat från ICF-boken som du hittar här: ICF-boken

– Lärande och att tillämpa kunskap

Om lärande; att se, att lyssna, att lära sig läsa och skriva samt tillämpning av kunskap som är inlärd, tänkande, problemlösning och beslutsfattande.
För många med syn-hörselnedsättning/dövblindhet krävs att man måste lära om och lära nytt. Det kan vara att lära sig läsa med förstoring eller punktskrift, lära sig skriva punkt, att övergå till taktilt teckenspråk och så vidare. Men även det som vi alla gör; lära nytt genom att ta del av ny kunskap via TV, tidningar, böcker med mera. Att veta hur man bäst tillägnar sig ny kunskap är därför viktigt både för den enskilde och för den rehabiliteringspersonal som ska stötta och hjälpa.

– Allmänna uppgifter och krav

Om att genomföra enstaka eller mångfaldiga uppgifter, organisera arbetsgång och hantera stress.

– Kommunikation

Om kommunikation genom språk, tecken och symboler och som innefattar att ta emot och att förmedla budskap och att genomföra samtal, på ett sätt som är anpassat till det aktuella sammanhanget och vad som är socialt accepterat.

Samt att använda olika kommunikationsmetoder och kommunikationshjälpmedel.

– Förflyttning

Om att förflytta sig med eller utan utrustning (som rullstol, rullskridskor, vit käpp), att använda transportmedel (bil, buss, flyg etc), att framföra fordon (till exempel bil, cykel) samt att lyfta och bära föremål.

– Personlig vård

 Om egen personlig vård, att tvätta och torka sig själv, att ta hand om sin kropp och kroppsdelar, att klä sig, lägga make-up och att sköta sin egen hälsa. Innefattar även motion och hälsa.

– Hemliv

Om att genomföra husliga och dagliga sysslor och uppgifter. Innefattar även att kunna handla hem matvaror och andra artiklar som behövs för att kunna sköta ett hem.

– Mellanmänskliga interaktioner och relationer

Om att engagera sig och att utföra handlingar och uppgifter som behövs för att interagera med andra människor. Både nära relationer och relationer med professionella. Innefattar även att ta kontakt med okända personer.

Många personer med dövblindhet uttrycker svårighet att ta kontakt med andra människor eftersom de bland inte ens vet att de finns där. Även om man vet kan man känna sig osäker på om man kommer att kunna bli delaktig i en kommunikation och därför avstår man från att ta initiativet.

– Viktiga livsområden

Om att engagera sig och utföra sådana uppgifter och handlingar som krävs vid utbildning, arbete/anställning. Samt hur man klarar sin försörjning och sköta sin ekonomi.

– Samhällsgemenskap, socialt och medborgerligt liv

Om att kunna vara delaktig i samhällsgemenskapen, till exempel kunna ha en aktiv fritid, engagera sig politiskt, utöva religion etc.

Det är viktigt att under själva samtalet lyssna in personen och inte omedelbart komma med förslag på hur hindren ska hanteras. När man känner att det är dags för att agera är det troligt att flera områden  har identifierats. Då är det dags att  tillsammans med personen göra en prioritering och utifrån prioriteringen göra en plan. Risken är annars att allt för många insatser går igång samtidigt vilket blir ohållbart – det kostar i tid och energi att ta till sig nya strategier. 

Här finns en enkel mall till själva kartläggningssamtalet, en mall för re-/habiliteringsplan utifrån ett sådant samtal samt en bild på omgivningsfaktorer som kan vara ett stöd under samtalet:

ICF-kartl. vuxna

ICF hab-plan-vuxen

ICF-kartl. barn och ungdomar

ICF hab-plan barn

ICF omgivningsfaktor

Skriv ut eller dela:
Print Friendly, PDF & Email