Samverkan och samordning

Samverkan har blivit en allt viktigare fråga som det också finns ett omfattande lagstöd för.

Bakgrunden till att behovet ökat är att service och stöd har delats upp på fler instanser, något som i sin tur beror på den ökande specialiseringen inom olika områden. Fragmentiseringen är en generell trend inom välfärdssystemet och något som måste mötas med ökad samverkan. Det är också något som regeringen allt mer framhållit.

För personer med dövblindhet är det ett mycket omfattande nätverk av aktörer som behöver samordna sitt stöd för att det skall fungera för den enskilde. En fungerande samverkan är därför särskilt viktig för den här gruppen.

Det har dock visat sig svårt – men inte omöjligt – att få till stånd en bra samverkan. Svårigheterna kan delas in faktorer som har att göra med:

  1. hur verksamheten är organiserad
  2. vilka regelverk som styr samt
  3. hur de som arbetar inom de olika verksamheterna ser på det de ska samverka kring och hur de ser på andra verksamheter.

Hinder inom det första området kan vara att det är svårt att skapa bra rutiner för att hålla varandra informerade. Det kan också handla om vem som ska betala eller om att huvudmännen gör olika prioriteringar.

När det gäller regelverken nämns ofta sekretess och integritetsskydd som hinder. En annan försvårande omständighet kan vara att olika regelverk leder till olika bedömningar av behov av stöd och hjälp. Hur de inblandade aktörerna ser på dövblindhet och personer med dövblindhet har också betydelse. Synsätt kan skilja sig åt på grund av kunskap och erfarenhet av att arbeta med målgruppen. Några har stödet till personer med dövblindhet som huvuduppgift, för andra är detta en av många grupper man arbetar med. Dessutom har aktörerna olika uppdrag, olika utbildningar och olika status. Brister det i kunskap, förståelse och respekt för varandras kompetens och uppdrag blir det svårt att åstadkomma en förtroendefull samverkan.

Bearbeta hindren

Om man däremot har kunskap om vilka förhållanden som skapar problem och förhindrar uppbyggandet av en väl fungerande samverkan blir det möjligt att ta itu med hindren, bearbeta dem systematiskt och på så vis lägga grunden för ett bra system.

För att detta ska vara möjligt krävs emellertid kompetens inom samverkansområdet. Det måste finnas en grundläggande förståelse för hindrande och främjande mekanismer inom det aktuella området. Därför måste samverkanskompetens utvecklas hos alla inblandade aktörer.

Det här är tyvärr något som är lätt att blunda för. Ofta underskattas svårigheterna på grund av ren okunskap. Det finns dock hjälp att få. Socialstyrelsen har gett ut bra skrifter och det finns både populärvetenskaplig och vetenskaplig litteratur som är lätt att läsa. Se lästipsen nedan.

Ledningen har ansvaret

Viktigt i sammanhanget är att det är ledningens ansvar att få till en bra samverkan. Detta är inget som kan delegeras till lägre nivåer i organisationen. Det är också viktigt att de berörda, alltså personer med dövblindhet, ses som självklara och aktiva parter när bra samverkansrutiner ska byggas upp.

Det kan vara så att detta kräver resurser i början, men det är en satsning som lönar sig. Som framgår av andra delar i denna vägledning är frånvaron av samverkan något som slukar resurser. Alla har mycket att vinna på samverkan. Det gäller såväl de olika aktörerna som personerna med dövblindhet.

Text: Berth Danermark

FAKTA/SAMVERKAN

Att samverka med andra och att göra upp planer är något som åligger de flesta verksamheter som har till uppdrag att stötta personer med funktionshinder. Planerna kan benämnas olika beroende på vilken verksamhet det är som gör planen. Det kan heta

  • Individuell plan, om det är enligt LSS
  • Åtgärdsprogram om det är enligt skollagen eller
  • Rehabiliterings- eller habiliteringsplan om det är enligt HSL.

Planen ska naturligtvis alltid ske i samråd med den enskilde och med hänsyn tagen till sekretesslagen. Det är dock sällan som personer inte vill att olika verksamheter samverkar kring de insatser man får.

Ett bra sätt att få igång samverkan och samordning är att kalla till ett så kallat SIP-möte, dvs ett möte för att göra en Samordnad Individuell Plan. Läs mer här

Mer information finns under fliken Metoder/Samverkan och planer. Där finns också ett förslag på hur en kallelse till ett SIP-möte kan se ut.

LITTERATUR

Samverkan i re/habilitering – en vägledning (Publiceringsår: 2008. Artikelnummer: 2008-126-4. ISBN: 978-91-85999-70-5)

Danermark, B. (2000) Samverkan. Himmel eller helvete. LäroMedia AB.

Skriv ut eller dela:
Print Friendly, PDF & Email