Vita käppen

Jag känner en slags hatkärlek till min vita käpp, jag vet att det är bra att påtala för omgivningen att man ser dåligt. Men jag gillar absolut inte blickarna som man får när man tar fram sin vita vän.

Det är ett stort steg att acceptera den vita käppen som vän, En del anser att den vita vännen inte visar på att man är självständig. Jag har fått upplevt en del fantastiska saker såsom att inte krocka med andra människor, i trafiken får man till viss del den uppmärksamhet man behöver för att kunna korsa gatan. De bästa minnena jag har haft med min vita vän är när vi har pendlat till Enskede, till mitt jobb. Att korsa Stockholm Central med vita käppen, och se hur folk väjer det är som det inte finns några andra människor där J Och om människor som kommer emot mig, som inte hinner uppmärksamma min vita vän, de hoppar snabbt åt sidan, och man får sig ett gott skratt över att se hur deras chockade min ser ut. Javisst, jag är ju faktiskt INTE blind, men jag har ändå ett behov att använda min vita vän.

Jag har inte kommit så långt att jag använder min vita käpp varje dag. Jag har använt den mest när jag har åkt med buss, tåg och tunnelbana. Även under den mörka årstiden har den varit ett utmärkt sällskap. Nu när våren nalkas så är min utmaning att använda den även i dagsljus och hitta andra situationer när jag behöver min vita vän.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *