Framtiden

Ju äldre jag har blivit, desto  mer oro inför framtiden..fast jag inser själv att jag inte kan påverka det som kommer att hända framöver. Däremot kan jag påverka det som sker idag och i nuet. Jag försöker leva efter mottot ..”Lev här och nu” men det är ju betydligt lättare sagt än gjort.

Oron rör inte bara min dövblindhet, utan också allt det andra som människor utan funktionsnedsättning säkert har sina funderingar om. Hur ska man kunna ta sig i kragen  och leva idag istället för imorgon?  Någon som har något bra tips?

Jag har fått flera tips på mindfulness, meditation..då ställer jag mig frågan..hur börjar jag?

Min syster har gått igenom ännu en näthinneavlossning, och hennes syn har drastiskt försämrats. Det har gjort min oro mer kännbar i vardagen…självklart blir  man  en smula självisk i sådana krissituationer, och vad gör jag om det händer mig? Men bara för att vi har samma dövblinddiagnos så behöver det faktiskt inte vara så att vi har samma väg att gå..

Jag försöker tänka som min mamma har lärt sig, att vi ordnar det på vårt sätt. Vi kan fortfarande göra saker så länge det sker på vårt sätt. Ja det är inte lätt det där med negativa besked. Som tur är min syster en riktig fighter som försöker sprida solsken i sin vardag och i sin omgivning. Och allt detta har fått mig inse vad som är viktigast! Familjen och hälsan framför allt.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *