Samverkan och planer
Att ha dövblindhet är komplext. Det är alltid många professionella som behöver kopplas in. Det handlar förstås om personal på ögon- och öronkliniker, syn- och hörselvård/habilitering, dövblindteam. Därutöver kan det finnas ytterligare funktionsnedsättningar som gör att det andra verksamheter måste kopplas in. Det kan vara barn-/vuxenhabilitering, diabetesmottagningar, hjärtkliniker eller andra.
Personen ska dessutom fungera i sin vardag vilket innebär att det finns personal på förskola-/skola-/arbete/daglig sysselsättning som är involverade och har ansvar. Får man insatser från kommunen via LSS (Lagen om särskilt stöd till vissa funktionshindrade) eller SoL (Socialtjänstlagen) finns det handläggare och personal även på kommunal nivå.
Det kan bli väldigt rörigt, både för den enskilde och för dem som finns runt om. Men oavsett vilken lag man som professionell ger insatser utifrån, Hälso- och sjukvårdslagen (HSL), LSS, SoL, Skollagen eller annan, åläggs man att ha en planering och uppmanas att samverka.
Vi vill uppmana er att ta fasta på detta! Ibland är det bra att först göra en kartläggning, gärna utifrån ICF, för att visa på behoven och att ansvaret för att möta dessa fördelas på olika instanser. Då kan själva mötet fokusera på att diskutera hur, vem och när.
Ibland kan det vara bra att inleda med ett samverkansmöte för att bestämma vem eller vilka som gör en kartläggning och därefter ha ett nytt möte där man diskuterar hur, vem och när. Oavsett vilket bör en samordnare utses som har den enskildes förtroende när det gäller att samverka med övriga aktörer och som får ansvaret att se till att en gemensam plan skrivs och följs.
Stöd för att samverka finns i lagarna som nämnts ovan men också till exempel här: Allmänna råd för samordning av insatser för rehabilitering och habilitering: SOSFS 2008:20.
Ett annat begrepp som är vanligt när det gäller samordning mellan framför allt landsting och kommun är SIP, Samordnad individuell plan. Detta är lagstadgat sedan 2010 både i HSL (8 kap § 7) och i SoL (2 kap. 7 §) och är tvingande när en person har behov av insatser från bode socialtjänst och hälso- och sjukvård och det finns ett behov av samordning. Den som har insatser enligt LSS har också rätt till en individuell plan. Detta är reglerat i §10 LSS. Det viktiga är inte vad det kallas, det viktiga är att få till en plan där behov, insatser, ansvarig och tidplan tydligt framgår.
På SKLs (Sveriges kommuner och landsting) hemsida finns mer information om SIP. På Socialstyrelsens hemsida hittar du vägledningen Samverka för barns bästa.
Nedan finns förslag på hur en kallelse och en plan kan se ut. Ofta är det bra att använda ICF som kartläggningsinstrument och skriva planen utifrån det. De områden där inga insatser bör ges tas då bort. Det finns även ett förslag på plan som inte involverar ICFs språkbruk.