Sinnenas samspel

Våra sinnesorgan har stor betydelse för hur vi fungerar (Ayers 1993). Det är viktigt hur vart och ett fungerar, hur det fungerar på flera nivåer och hur våra sinnen samverkar och integreras med varandra. På samma sätt som kroppen behöver näring som måste smälta för att göra nytta, behöver hjärnan näring genom sinnesintryck för att få den energi och kunskap som krävs för att styra kroppen och psyket. För att sinnesfunktionen ska fungera på tillfredsställande sätt behöver tre bassystem fungera effektivt:

  • Mottagande av sinnesintryck
  • Bearbetning/organisering av sinnesintryck
  • Anpassade reaktioner

Mottagande av sinnesintryck innebär att sinnesorganets receptorer, sinnesceller, tar emot ett intryck. Intrycket kan komma både utifrån, från omvärlden och inifrån, från själva kroppen. Exempel på intryck är ljus, ljud, rörelse, läge, känsel, temperatur, smak och lukt. Receptorerna omvandlar sinnesintrycken till svaga elektriska impulser som leds genom sensoriska nervtrådar till ryggmärgen och hjärnan. Med hjälp av kemiska signalsubstanser för nervimpulserna sinnesintrycken vidare till hjärnan.

Alla våra sinnesintryck (utom lukt) färdas genom hjärnstammen, som är den mest primitiva delen av hjärnan och sköter många livsviktiga funktioner som andning, vakenhet och hjärt­frekvens, innan de skickas vidare till andra delar av hjärnan för bearbetning.

Hjärnan organiserar och sorterar

Sinnesintrycken bearbetas och organiseras av hjärnan. Hjärnan lokaliserar, sorterar och ordnar dem, ofta helt oberoende av medvetandenivå. Även de anpassade reaktionerna fungerar på olika medvetandenivåer. De anpassade reaktionerna hjälper hjärnan att effektivisera bearbetningen av sinnesintrycken samt öka medvetandenivån.

En anpassad reaktion är en meningsfull och mål­inriktad reaktion på en sensorisk impuls. Det kan vara att man reflexmässigt drar åt sig handen när man bränner sig på en platta, eller att man rör sig mot något som gav ett stimule­rande sinnesintryck.

För att sinnesfunktionerna ska fungera på tillfredsställande sätt är det viktigt att de olika sinnesintrycken samordnas av hjärnan och blir till en helhet. Denna organisering av sinnesintrycken och samverkan mellan dem benämns sensorisk integration. När flödet av sinnesintryck är välordnat och integrerat fungerar bland annat varseblivning och inlärning.

Det börjar redan på fosterstadiet

Generna ger grundförutsättningen för sensorisk integrationen och miljöpåverkan har en avgörande betydelse för dess funktion. Den sensoriska integrationen börjar redan på fosterstadiet. Redan då på­verkas fostret av miljömässiga funktioner så som moderns rörelser och kost. För en gynnsam sensorisk integrationsutveckling krävs det också egenaktivitet, att individen får öva och pröva hur sinnesfunktioner används och anpassas till den omgivande miljön.
I takt med att reflexmässiga funktioner hämmas (inhiberas) tar högre centra i hjärnan kontroll och individen kan alltmer medvetet bestämma över sina rörelse, de anpassade reaktionerna blir alltmer viljemässiga. Det krävs exempelvis en välfungerande sensorisk integration för att kunna lära sig krypa. För att lära sig att läsa fordras en mycket komplicerad integration av sinnesintrycken från bland annat öron, nackmusklerna, och sinnesorganen som sitter i ögat. Oavsett vilka sinnen och hur de integreras är det viktigt att alltid tänka på att en anpassad och stimulerande miljö underlättar den sensoriska integrationsutvecklingen.

Utvecklingen pågår hela livet

Den sensoriska integrationsutvecklingen är mycket intensiv tidigt i livet. Det lilla barnet förnimmer och tolkar sinnesintryck direkt, utan tankar och föreställningar. De är främst intresserade av att förnimma dem och röra kroppen i förhållandet till förnimmelserna. Barnets anpassade reaktioner är muskulära eller motoriska snarare än psykiska. Allteftersom barnet blir äldre ersätts en del av denna sensomotoriska aktivitet av psykiska och sociala reaktioner. Men hjärnans psykiska och sociala funktioner är baserade på sensomotoriska processer. Dessa fortgår hela livet. Neurologer säger idag att hjärnan aldrig är färdigutvecklad. Ju mer man använder den, ju tyngre blir den. Förutsättning för hjärnans tillväxt är stimulans, det vill säga aktivitet och näring.

För att göra ett bra jobb tillsammans med personer med dövblindhet behövs en grundläggande kunskap om vilka sinnen vi har, lite om hur de fungerar generellt samt hur de fungerar specifikt hos den individ man arbetar med. Det är viktigt att anpassa sig till individens sinnesfunktioner samt agera så att olika sinnen får positiv stimulans. För att klara av detta behöver man ha god kunskap om sig själv och sina egna sinnesfunktioner.

Hörsel

Hörseln hjälper oss att uppfatta världen runt omkring oss och håller oss trygga genom att varna för eventuella faror eller om någon annan befinner sig i en nödsituation. En del av den information vi hör är uppenbar medan annan är sådan att vi knappt lägger märke till den, men tillsammans utgör dessa typer av information en bro mellan världen och vårt sätt att interagera med den. Läs mer på Hörselskadades riksförbund.

Det är viktigt att personer med dövblindhet får känna sig delaktiga i det som sker runt dem och att den fysiska och sociala miljön anpassas utifrån de individuella behoven. Det är alltid bra att sträva efter en hög teckenspråkig kompetens där vi alla kan möta varandra under samma förutsättningar.

De termer som används är lindrig hörselskada, måttlig hörselskada, grav hörselskada, barndoms­döv och vuxendöv. Det finns olika typer av hörselskador, ledningshinder, sensorineural hörselskada och central hörselskada.
Att ha ett ledningshinder innebär att hörselskadan är lokaliserad i ytterörat eller mellanörat. Det kan till exempel handla om avsak­naden av ytterörat, upprepade otiter, eller otoskleros. Sensorineural hörselskada innebär att skadan finns i innerörat där örats hårceller har blivit skadade. Skadans orsak kan vara ärftlig, bero på Rubella (röda hund), förlossningsskador, buller med mera. Om hörselskadan är central kan det handla om ett brott i hörselnerven, som sönder ljudsignaler från örat till hjärnan, eller en skada i hjärnan som gör att man inte kan tolka det man hör. Att vara döv innebär att har ett audiogram som visar på en kurva under 95 dB. Hörselskada och dövhet kan uppkomma både genom ärftliga faktorer och genom miljöns påverkan (http://www.horselboken.se).

Syn

Synen är viktig för kommunikation, information och orientering. Den ger oss snabb information om omgivningen, det som finns nära och det som ligger långt bort men också information om form, färg, kontrast, rörelse och omfattning.ynen förmedlar många olika kvaliteter:

  • Synskärpan ger oss förmågan att uppfatta små detaljer.
  • Synfältet ger oss upplevelsen av helheten och gör att vi kan orientera oss.
  • Färgseendet ger en upplevelse av föremåls olika färger. Ljus- och mörkerseendet gör att vi kan se i både skymning och solsken.

Dessutom har vi två ögon vars bilder fogas samman till en bild och ger oss stereoseende eller 3D-seende. Synen börjar och slutar inte med ögat. Tillstånd och sjukdomar som påverkar hjärnan och kroppen kan också påverka synen. Orsakerna till att synen blir sämre kan alltså finnas både i och utanför själva ögat.

Om någon del av hela synsystemet påverkas eller skadas under fostertiden, före, under eller efter födseln så kommer detta att på något sätt påverka synförmågan. Med synförmåga menas att kunna se och förstå vad man ser. Bilderna tas emot av ögonen men vi ser och förstår vad vi ser med hjälp av hjärnan (Ygge 2011).

Det är alltid viktigt att göra anpassningar av den sociala och fysiska miljön så att personer med dövblindhet får så goda syn- och taktila förutsättningar som möjligt.

Cerebral synnedsättning, CVI

Cerebral synnedsättning, CVI, på grund av hjärnskador är ett område som kräver stor medvetenhet för att de drabbade ska få optimal bedömning, rådgivning och undervisning(Dutton 2010).

Kliniska syntester för bedömning och screening av synen har genom forskning utvecklats betydligt. Det finns i dag större möjligheter att förstå och pedagogiskt anpassa miljön för personer med kombinationer av funktionsnedsättningar där personen själv inte kan uttrycka sin synupplevelse (Hyvärinen).

Osynligt funktionshinder

Skador på tolkningsbanorna i hjärnan påverkar förståelsen för det man ser. Frågetecken uppstår både om var och vad. Man kan bland annat få svårt att bedöma avstånd och att känna igen ansikten. Syntolkningssvårigheter är ett osynligt funktionshinder som det är svårt att få förståelse för. Man uppfattar inte nivåskillnader, kan inte se hur fort en bil rör sig eller var en boll befinner sig. Man snubblar ned för trappor, har svårt att se i miljöer med många synstimuli och man hittar inte saker eller vägen dit man ska. Man kan inte läsa av en karta utan måste hitta vägen på ett annat sätt.
Många har en knep och strategier för att ändå lösa utmaningarna i det dagliga livet. Strategierna bygger ofta på hörseln, men om den inte fungerar blir det mycket svårt. Många har svårt att känna igen bekanta eller till och med sin egen familj – om de befinner sig på ett oväntat ställe eller har en annan klädsel än de brukar.

Det taktila sinnet

Det taktila sinnet benämns också hudsinnet, beröringssinnet eller känselsinnet. Det är vårt största sinne eftersom receptorerna finns i huden och slemhinnorna och är utspridda över och även i hela kroppen. Det utvecklas tidigt. Redan ett sex veckor gammalt foster reagerar på beröring. Ur huden bildas sedan ögonen, öronen och  smak- och luktsinnet (Ayers 1993).

Det taktila sinnet har olika typer av receptorer som tar emot intryck för beröring, värme, kyla, smärta samt tryck och vibrationer. På samma sätt som för övriga sinnen, går intrycket vidare till ryggmärgen och hjärnan.
De taktila impulserna sprids till så gott som hela hjärnan. Många impulser tas emot av hjärnans äldre delar, där basala känslor och fysiologisk reaktioner regleras. Nervimpulserna i de äldre delarna av hjärnan kan ha stor påverkan på bland annat humör, smärta och välbehag. De på­verkar även kroppsliga funktioner som stressnivå, blodtryck och matsmältning. Detta medför att de taktila intrycken ofta bearbetas på en låg medvetandenivå. Med andra ord lägger vi ofta inte tankekraft på hur kläderna känns på kroppen eller hur det känns att luften berör huden.

Taktila intryck kan också tas emot och bearbetas på hög medvetandenivå. När något irriterar på huden, kan det vara svårt att tänka på något annat och man försöker tänka ut strategier för hur irritationen ska kunna lindras.

Eftersom taktila intryck tas emot och bearbetas av flera delar av hjärnan, oavsett om de är positiva eller negativa, har de stor påverkan på välbefinnande. När smärtreceptorer stimuleras av exempelvis en hårdhänt beröring ger detta inte bara en nervsignal till hjärnan om att det gör ont, utan orsakar också andra fysiologiska reaktioner i hjärnan och kroppen så att det så kallade kamp-och flykt-systemet aktiveras.

Hormonet som ger oss lugn och ro

På samma sätt påverkar positiv beröring hela hjärnan och frigör substansen oxytocin som aktiverar det samordnande lugn-och-ro systemet. Oxytocin, har en rad positiva effekter på hälsa och har stor betydelse för vår förmåga att knyta an till varandra (Uvnäs Moberg 2009).

Det taktila sinnet måste, på samma sätt som alla andra sinnen, stimuleras för att fungera tillfredsställande. Beröring är grundläggande för nervernas organisation i kroppen och påverkar andra sinnesfunktioner. En annan viktig uppgift för beröringen är att se till att kroppsupp­fattningen är god, att man vet var varje kroppsdel börjar och slutar och hur den kan användas. Är kroppsuppfattningen god har vi ett tydligare kroppsspråk och kommunikationen blir klarare. Med ökad kroppsuppfattning ökar även jagkänslan och initiativförmågan. Med beröring stärks även känslo­mässiga band mellan individer.

Människor upplevelse av taktil stimulans kan vara mycket individuell och det är viktigt att kunna anpassa den taktila stimulansen till den enskilde individen (Bogdashina 2003).  Det finns människor  som har taktil överkänslighet (hypersensitivitet). De drar sig undan beröring,  har svårt med nya kläder, undviker att bli kladdiga och ogillar viss konsistens på maten. Det finns också människor med  underkänslighet (hyposensitivitet) De föredrar ofta fasta tryck, tajta kläder och att kramas hårt. Ofta har de svag reaktion på smärta och kan skada sig för att uppleva taktila impulser. Det är viktigt att omgivningen förstår hur den enskilde individens taktilitet fungerar och kan anpassa sig till den och ge adekvat stimulans.

Led- och muskelsinnet (Proprioception)

Den förmågan vi har att känna var alla våra kroppsdelar finns i förhållande till varandra och även kunna se dem för vårt inre utan att direkt behöva röra vid dem med handen eller titta på dem med ögonen är vad det proprioceptiska sinnet ger information om (Brown 2013). Detta sinne hjälper oss att planera, att placera och att styra våra rörelser utan att alltid behöva kontrollera med synen vad vi gör. Det proprioceptiska sinnet är inte ofelbart så man kan kanske missa målen lite, men med repeterande övning kommer förmågan att förbättras märkbart. Det påminner oss om att pro­prioceptisk förmåga kan läras in genom erfarenheter av rörelser och kan förbättras genom övning.

Balanssinnet

Balanssinnet, det vestibulära systemet, är unikt genom att det ger oss kontinuerligt flöde av informa­tion om hur individen och omgivningen passar ihop (Brown 2013). Det talar om för en person hur hen interagerar med omgivningen och det möjliggör för individen att vara orienterad i tid och rum. Det här är sinnet som informerar oss om vårt huvud i förhållande till jordens dragnings­kraft. Det berättar för oss om vad som är upp och vad som är ner och det upptäcker rörelse. Som en konsekvens av detta övervakas och styrs muskelaktiviteter och kroppshållning för att bibehålla en säker och fung­erande position för kroppen vad vi än gör. Det samarbetar nära med det taktila sinnet och muskel-och ledsinnet, proprioceptionen, och det har också mycket nära samarbete med synsinnet.

Lukt och smaksinnet

Luktsinnet är unikt eftersom det, olikt de andra sinnessystemen, skickar signaler och information direkt till högre centra i hjärnan utan att passera thalamus, det område i hjärnan där all annan information från alla andra sinnen sorteras i två grundkategorier – det som kräver vår uppmärksam­het och det som inte gör det (Brown 2013). Eftersom det inte behöver passera genom denna första sortering och analyseringsprocess är luktsinnet det som ger vår hjärna direktkontakt med yttervärlden som inget annat sinne kan göra. Det är anledningen till att speciella dofter kan väcka så starka känslor och minnen, baserade på associationer som skapats av tidigare upplevelse. Detta sker mycket snabbt och omedvetet.

Smaken är det sinne som retar aptiten och som även skyddar oss mot gifter. Smaksinnet och luktsinnet har mycket nära koppling till varandra. Emellertid färdas impulser som har utlösts av sti­mulering av vart och ett av dessa sinnen längs vitt skilda nervbanor, för att nå fram till hjärnan och tillhandahålla information om händelser och faktorer i omgivningen. Tidigare erfarenheter kopplade till synen, hörseln och beröringssinnet kan komma att bli starkt förknippade med vissa smakupple­velser och smakminnen och kan på förhand väcka starka förväntningar vad gäller upplevelsen av smak.

Texten  är bearbetad från  Mo Gårds vägledning.